tisdag 15 september 2015

USA: Bernie Sanders utmanar Hillary Clinton

...uttalande från amerikanska Solidarity

Den uttalat socialistiske senatorn från Vermont, Bernie Sanders, har fart i sin kampanj för att bli det Demokratiska partiets presidentkandidat. Trots oenighet med Sanders ser den amerikanska organisationen Solidarity positiva möjligheter i kampanjen.

Följande uttalande antogs av en majoritet på Solidaritys kongress i juli 2015 med tillägget att det även finns många medlemmar i organisationen, som är aktiv i De grönas kampanj, och stöder deras arbete och kampanj för Jill Stein som en presidentkandidat. Yttrandet syftar till att ge ett förhållningssätt till Sanders kampanj och hans anhängare och är inte en bedömning av Sanders eller hans politiska hållning.

Solidaritet är helt införstått med den strategiska nödvändigheten att organisera en massbas för självständiga politiska aktiviteter, utifrån ett arbetarklassperspektiv som kan förena det arbetande folket, oberoende sociala rörelser och de förtrycktas organisationer att kämpa mot kapitalismen och dess politiska representanter.

Till skillnad från den del av vänstern, som fortfarande uppfattar det Demokratiska partiet som det minst onda och som kan påverkas inifrån, så anser vi att det är omöjligt att reformera ett parti som är oupplösligt förbundet med kapitalets nyliberala projekt. Historien har alltför ofta visat att partiet är och förblir en kyrkogård för alla sociala rörelser.

Vi kommer helt enkelt inte att låta oss släpas ut på det Demokratiska partiets politiska sluttande plan. Det är därför nödvändigt att väsentliga delar av partiets massbas lösgör sig, för att det ska ske en märkbar förbättring för en självständig arbetarpolitik. Som ett nedskärning-först-parti har mindre-ont-filosofi förlorat sin dragningskraft.

Vi håller inte alls med Bernie Sanders när det gäller att delta i Demokraternas primärval och hans löften om stöd till den demokratiska kandidat som blir vald. Men det skulle ändå vara ett misstag om vänstern inte erkände den enorma betydelsen och potentialen hos de miljoner som stöder hans kampanj för att ta upp kampen mot de stora företagens Amerika och vad de uppfattar som en stöld av den demokratiska processen .

Så även om Sanders ställer upp som demokrat, så uppskattar vi det masstöd som finns för hans grundläggande budskap. Det är samma budskap som Occupy bär fram - de 99 procenten mot en procent - det budskap som visar att åtta år av förödande lågkonjunktur och en allt mera djupgående nyliberal åtstramningspolitik, som leds av Obama-administrationen, är levande och djupt rotat i medvetandet hos stora delar av den amerikanska befolkningen.

Detta gäller särskilt de unga människor som ska delta i en valkampanj på nationell nivå för första gången, eldade av Sanders budskap. Vi hälsar denna rikedom av motståndsvilja välkommen och satsar på samarbete kring det som den frambringar, samtidigt som vi understryker att det är en återvändsgränd att orientera sig mot det Demokratiska partiet och försöker istället övertyga dem om behovet av en självständig politik och uppbyggandet av organisationer som kan förändra samhället.

Vi uppmuntrar medlemmar i Solidarity, de som vill lyssna på oss och andra revolutionära socialister, att hitta sätt att anknyta till de miljontals människor som attraheras av Sanders kampanj, de av dem som har förlorat tålamodet med Demokratiska partiets etablissemang och ännu mindre kan se sig själva i en ständig kamp om ledarskapet i partiet. Detta är en viktig målgrupp att få kontakt med och påverka om vi ska kunna nå någon form av genombrott för en oberoende vänsterpolitik.

Många Sanders-anhängare är redan involverade i eller kan övertalas att delta i organiseringen av oberoende rörelser mot nedskärningar eller andra sociala rörelser, eller i lokala oberoende valkampanjer och i det Gröna partiets spirande försök att bygga ett rikstäckande oberoende parti eller rörelse.

För en öppen debatt i fackföreningarna

Vi stöder gräsrotsuppror i fackföreningarna, såsom den oberoende gräsrotsrörelsen Labor for Bernie, som har dykt upp i samband med detta val. De ger en möjlighet att diskutera vilket program och vilka mål de fackliga organisationerna bör ta sin utgångspunkt i.

Upproret och avsky för byråkratstyrt köpslående i den gängse politiken visar ett behov och en möjlighet att bygga upp nätverk på gräsrotsnivå inom fackföreningarna, vilket kräver en verkligt demokratisk process och kamp för att göra byråkraterna ansvariga för att endast stödja kandidater som i gengäld stödjer fackföreningarnas krav.

Politiskt stöd "räddar" inte våra fackföreningar eller arbetarklassen. Men en kamp för den interna demokratin i våra fackförbund, såsom den som har brutit ut inom American Federation of Teachers (på grund av dess förhandsstöd till Hillary Clinton) kan bygga makt från golvet.

Vår uppgift som socialister i fackföreningarna innebär en strategi för att öppna sprickor i den slaviska underkastelsen under det Demokratiska partiets etablissemang. En spricka, så som det uttrycks i stödet för Sanders, är en bra sak. Vi är inte likgiltiga inför denna kamp. Ett stort, oberoende arbetarparti kommer inte att skapas i detta land utan aktivitet från de fackliga aktivister som stöder Sanders valkampanj.

Den rörelse som vi behöver

Vi måste acceptera alla rörelser och mobiliseringsinitiativ kring specifika krav som växer ut ur Sanders valkampanj. Just nu finns det högljudda krav från ungdomar som har aktiverats av kampanjen att miljontals elever skall marschera till Washington i höst - en marsch som ska ta sin utgångspunkt i Sanders uppmaning att undervisning i offentliga universitet och högskolor bör vara gratis.

Vi saknar ännu en stor utmaning av åtstramningspolitiken och ett tydligt politiskt arbetarklassalternativ på nationell nivå. En effektiv politik som kan leda till seger och kan leda ett vänsterprogram ut i praktiken kräver en organisatorisk infrastruktur och en politisk kultur som inte finns just nu. Så länge det saknas en stabil, framgångsrik vänsterpolitik, måste vi brottas med den verkligheten att ilskan över bolagens kontroll av politiken återspeglas som en vag populism, ofta inom det Demokratiska partiet.

Vi inser att parlamentariska initiativ, som vi har sett med Kshama Sawant i Seattle, den bortgångne Chukwe Lumumba i Missouri, Vermonts Progressiva parti, Richmonds Progressiva Allians, Förenade Arbetarfamiljer i Chicago, Howie Hawkins kampanj för det Gröna partiet och andra, med alla sina begränsningar och problem, utgör en utmaning mot det Demokratiska partiets etablissemangs grepp om makten. Vi stöder insatser för att ställa upp arbetarvänliga och fackliga kandidater som oberoende eller på listor i partier som är fria i förhållande till bolagen.

Vi är intresserade av att arbeta tillsammans med människor som har väckts upp av en valkampanj som varnar: "Den bästa presidenten i världshistorien... kommer inte att kunna göra något åt de allvarliga kriser som vi står inför, om det inte finns en politisk massrörelse och om det inte äger rum en politisk revolution i det här landet."

Vi vill framhäva Sanders uppmaning att bygga en permanent rörelse som går utöver denna valkampanj. Ja, vi tror inte att Sanders valkampanjen i sig kommer att leda till upprättandet av en permanent gräsrotsorganisation. Bollen är, brett definierat, på vår planhalva.

Vi måste gripa detta tillfälle för organisering genom att försöka nå ut till människor som har uppmuntrats av Sanders valkampanj på grund av budskapet "låt oss inte slösa bort detta ögonblick när människor samlas för ett anti-bolags-, anti-nedskärnings-program, när de slutar upp med att gnälla om att rösta på Hillary och säger att nu kan det vara nog. Låt oss stärka vår makt." Tragedin skulle inte så mycket vara att folk lägger vikt på stöd för Clinton, men att lösa upp och slösa bort detta massutbrott kommer att göra att våra ansträngningar underifrån kommer på skam.

Jesse Jackson valde, trots att han hade fått 8 miljoner röster 1988 att demobilisera den förment oberoende Rainbow Coalition efter att ha förlorat Demokraternas nominering, så det fanns ingen permanent koalition som kunde fortsätta att arbeta med frågor om ekonomi och rasmässig rättvisa när valkampanjen var över.

Den här gången bör vänstern vara noga med att Sanders anhängare håller kampen igång genom att delta i anti-nedskärnings-kampen och sociala rörelser, eller utveckling av lokala multi-ras-koalitioner, bland annat genom oberoende val-strukturer som fortsätter efter president-valkampanjen.

Vi håller med Howie Hawkins [ledare för Gröna partiet] när han säger:

"Vi måste tala om varför självständig politik är det bästa sättet att bygga progressiv politik, om det Demokratiska partiet som den historiska kyrkogården för demokratiska rörelser och behovet av ett progressivt alternativ år 2016 när Sanders måste dra sig tillbaka och backa upp Clinton. Jag tror inte att det finns många som kan övertalas att släppa Sanders valkampanj innan primärvalen. Men jag tror att många av dem behöver en plan B, ett progressivt alternativ till Clinton, efter primärvalen."

En översättning från danska Socialistisk Information


Bloggar om politik, USA  Intressant


Inga kommentarer: