torsdag 8 oktober 2015

Syrien och flyktingströmmarna

...intervju med syrisk revolutionär
Den syriske marxisten Joseph Daher ger sin syn på flyktingströmmen

I den här avslutande delen av intervjun med Joseph Daher berättar han om flyktingkrisen. I tidigare avsnitt har han belyst hur revolutionen startade i Syrien, hur upproret övergick i krig, om IS roll i regionen, om de syriska demokratikämparna och om USA:s och Israels agerande. De tidigare delarna hittar du här, här och här.

Hur tycker du att världen har svarat på flyktingkrisen?

Problemet med flyktingar har varit ett problem under flera år, men särskilt de senaste fyra åren. Mer än 95% av flyktingarna från Syrien lever under fruktansvärda förhållanden i grannländerna Turkiet, Libanon, Irak, Jordanien, Egypten, etc. Det är mycket svårt att komma till Europeiska unionen. Europeiska unionen har gjort till sin politik att bygga sig som en fästning där endast de som kan komma in är människor med pengar eller för att de tjänar ett visst ekonomiskt syfte. Europeiska unionen är ansvarig för tusentals dödsfall i Medelhavet och på vägarna i Europa. Det är ett tydligt ansvar för Europeiska unionen och som också innefattar att de genom Frontex använder privata säkerhetsföretag för att förhindra ankomsten av flyktingar. De använder säkerhetsåtgärder som är hemska - attackerar flyktingar etc.

När den lilla mängden flyktingar, som kan nå Europa, kommer fram, ställs de inför polisvåld och förtryck. De ställs inför anläggningar där de måste vänta ett år, två år att arbeta, att ha ett värdigt liv. Så Europeiska unionen är antidemokratisk och antisocial när det gäller flyktingar och även i andra frågor när det gäller lokalbefolkningen. Med propagandan är Europa fruktansvärt. När det gäller de flyktingar som kommer från Mellanöstern, så betecknas de av högerextrema konservativa som terrorister, eller anklagas för att hota det "kristna arvet och kulturella rötterna" i Europa. Så från alla håll, har det varit katastrofalt. Regeln från Europeiska unionen har varit kriminell när det gäller frågor om flyktingar, särskilt de som kommer från Afrika söder om Sahara och från Mellanöstern. EU har byggt sig som en fästning med hjälp av säkerhet för att förhindra ankomsten av flyktingar. Vi får inte glömma att den imperialistiska politiken från Europeiska unionen också är en orsak till att människor lämnar sina hemländer, antingen genom att EU stödjer diktaturer, genom att ingripa militärt eller genom nyliberala ekonomiska avtal.

Dessa människor har lidit mycket, lidit av diktatur, av fundamentalism, av socioekonomiska problem och olika former av förtryck. När de kommer till Europeiska unionen, motsätter de sig och organiserar sig mot polisvåld, mot säkerhetsåtgärder från stater. Vi måste lära av dessa människor i vår egen kamp, ​​att samarbeta och delta med dem i deras kamp mot säkerhetsåtgärder för att kunna röra sig fritt över hela Europa och fritt etablera sig i Europa. Detta är mycket viktigt. Vad som är oroande när det gäller flyktingar, särskilt med Syrien - är att de flesta av massmedier säger att det största problemet är att de lämnade på grund av den islamistiska staten (IS), vilket inte är sant. Några av dem lämnade på grund av detta. Den islamiska staten är en reaktionär barbarisk organisation. Det är sant, men den största skapare av flyktingar från Syrien är Bashar al-Assad-regimen. År 2013 fanns redan två miljoner flyktingar i grannländerna och 4,5 miljoner flyktingar i Syrien. Detta var Bashar Al-Assad-regimen. Vem har bombplanen i Syrien? Det är Bashar Al-Assad-regimens. Det är Assad som bombar. Sättet att förhindra skapandet av nya flyktingar är inte genom att alliera sig med Bashar Al-Assad-regimen, eller någon form av diktatur.

Det är viktigt att notera historien om Aylan, vars bild publicerades över hela världen när han drunknade i Medelhavet. Historien om pojken och hans familj är en illustration av tragedin för miljontals familjer i Syrien. Först av allt, är hans far en kurdisk syrier som bodde i Damaskus. Han fängslades först av Bashar al-Assad-regimen, torterades av regimen. Han var tvungen att sälja sin butik. Han var frisör. Han sålde sin butik för att muta fångvakterna som höll honom. Han lämnade Damaskus när han kunde med sin familj till Aleppo. Han var tvungen att lämna Aleppo på grund av de dagliga bombningarna av Bashar al-Assad-regimen. Han åkte tillbaka till staden han ursprungligen kom ifrån - Kobani. Sedan var han tvungen att lämna Kobani på grund av attacker från den islamiska staten (IS). När han nådde Turkiet fick han ingen hjälp från den turkiska regeringen, så han bestämde sig för att lämna Turkiet. Vad hände? Han frågade sin bror om visering för att etablera sig i Kanada där hans syster bor. Kanada avslog asylvisum för Aylans far. Därför bestämde han sig för att med sin familj ta sig illegalt till Europa. Detta är hur Aylan, hans bror och mor dog. Sådan ser tragedin ut.

Tror du att vi kan övervinna dessa cykler av förtryck?

Jag hoppas det. Det är därför jag organiserar. Jag försöker bygga folkligt motstånd där jag bor eftersom jag annars bara skulle sitta hemma. Jag hoppas att vi kan, och varje dag finns det små segrar. Även om de är små, hoppas jag att vi får många fler segrar, därför att jag hoppas att kunna leva i ett bättre samhälle, för att kunna hjälpa till med frigörelsen av de folkliga klasserna varhelst jag är eller var jag bor på internationell basis. Detta är anledningen till att jag fortsätter att vara en del av motstånd, åtgärder eller program där jag bor och hjälper andra oavsett var de befinner sig. Det finns ingen annan lösning som Rosa Luxemburg sade, "socialism eller barbari." Vi måste fortsätta motståndet. Den franska marxisten Daniel Bensaid sa att vi har en oundvikliga skyldighet att agera trots icke-garanti för seger.

När vi har möjlighet att övervinna detta, hur skulle du vilja att världen såg ut?

Jag skulle vilja leva i en socialistisk värld, men även när vi når en socialistisk värld, kommer det att finnas kamp eftersom ett stopp för det kapitalistiska systemet räcker inte för att alla former av förtryck ska försvinna. Detta var tyvärr ett av de största misstagen av den stalinistiska vänstern i världen att förespråka att olika former av förtryck försvinner automatiskt med slutet för det kapitalistiska systemet. Det var ett sätt att förhindra alla typer av diskussioner och kamp kring förtryck när det gäller rasism, feminism, homofobi, etc. Slutet för det kapitalistiska systemet kommer att bli en fantastisk seger för alla människor i världen och ge nya möjligheter att bygga ett socialistiskt samhälle, vilket gör att kan vi ta itu med andra former av förtryck. Så med inrättandet av ett socialistiskt samhälle blir det nya kamper.

Utmaningen är att vi har allt att bygga från grunden. Vi måste sätta stopp för dessa olika former av förtryck. Vi får inte glömma att kvinnoförtryck, förtryck av svarta människor eller andra förtryck blandas samman med socialt förtryck. Vi bör inte skilja dem åt. Vi måste förstå dem som blandade med varandra. Folk kommer att radikalisera sig på olika sätt. Vissa radikaliserar sig eftersom de känner förtryck på grund av färgen på deras hud. Andra på grund av sitt kön. Vi måste nå alla dessa människor. Det är därför som revolutionärer inte bör undergräva dem genom att säga: "Åh, vi ska ta itu med det där senare." Nej, det är mycket viktigt att ta itu med detta direkt. Så även i en socialistisk värld, vi måste ta itu med den här typen av saker - med sexism, homofobi, rasism, etc. Dessa saker försvinner inte bara i ett kick. Vår plikt är att bygga ett helt annan samhälle, inte bara utifrån en ekonomisk förståelse, utan på alla nivåer.

Vill du prata vidare om hur du vill att världen ska se ut?

Fred, fred, men inte på ett hippie-sätt. Jag vill sätta stopp för sociala orättvisor, olika former av förtryck (rasism, kön, religiös, etc.), ekologiska katastrofer, etc. Jag tror att vi kan föreställa oss det, men utan att glömma att allt måste byggas från grunden eftersom vi aldrig i historien om mänskligt liv har upplevt - på storskalig basis - en socialistisk värld. Även om vi kan använda erfarenheter från det förflutna, måste allt göras från grunden. Och det betyder inte att inga misstag kommer att ske. Det betyder bara att vi måste leva olika erfarenheter och se vad som fungerar. I perspektivet av en frigörelse av folket, vad jag skulle vilja är att människor inte kommer att dö på sina arbetsplatser, att det maximala du arbetar är vad du behöver för allmänintresset, ditt eget intresse, beroende på hur du är, etc. Och att du tillbringar mycket tid med att göra också vad du vill - kultur, lärande, läsning, konst, sport, etc. Det är ett helt annat sätt att handskas med att organisera livet. Till exempel, att fäder tar hand om sina barn lika mycket som deras fruar eller två personer av samma kön, etc.

Föreställ dig att vi kan komma till denna plats. Denna värld kommer att bli så otroligt annorlunda än den vi är i nu, och det sätt som vi reagerar på den världen kommer att vara annorlunda. En hel del tyngder kommer att lyftas från våra axlar. Vi kommer att vara mera fria att ägna oss åt konst och andra saker. I en värld som denna, där vi inte ständigt slåss med varandra och slåss med oss själva på en massa olika sätt, vad tror du då att vi kan bli kapabla till?

Stora saker! Mer allvarligt, jag tror att vi alltid kommer att vara försiktiga, om vi når denna nivå, för att inte falla tillbaka i gamla misstag. Vi måste alltid vara noga med att utmana förtryck. Detta är något som vi, även om vi avslutar det kapitalistiska systemet, jag tror att vi fortfarande måste ta itu med under en lång tid, och att vi alltid måste påminna oss att åter utmana nya former av makt. Vi kommer förhoppningsvis att vara i stånd att rädda vår planet. Vi gör det inte särskilt väl nu. Tvärtom, vi håller på att förstöra den. Detta är något att göra. Bota sjukdomar, förhoppningsvis ställa vetenskapen i folkets tjänst och inte profitens, utjämna så att landsbygden inte domineras av stadsområdena.

Så mycket saker att göra. Jag hoppas att vi får se nya segrar för människor överallt i världen, men särskilt för Mellanöstern. Jag är glad att vi sett nya folkliga uppror i Libanon och Irak på sistone. Detta är mycket positivt, med krav på demokrati, social rättvisa och jämställdhet, krav på en sekulär stat och stöd till de fickor i Syrien som motsätter sig alla former av kontrarevolutionen, oavsett om det är den gamla regimen eller islamiska fundamentalistiska krafter. Så förhoppningsvis kan vi bygga ett nytt samhälle på demokrati, social rättvisa och jämlikhet.


Bloggar om politik, syrien  Intressant


Inga kommentarer: