onsdag 7 oktober 2015

Syrien: USA:s och Israels roll?

...tredje delen av intervjun med Joseph Daher
Den syriske marxisten Joseph Daher berättar om USA:s roll i Syrien

Här fortsätter intervjun med Joseph Daher, som berättar om hur revolutionen startade i Syrien, hur upproret övergick i krig, om IS roll i regionen, om de syriska demokrati-kämparna, om USA:s och Israels agerande, om flyktingkrisen och hur han vill att världen ska utvecklas. De första två delarna av intervjun hittar du här och här.

Hur ser det syriska folket på den roll Amerika har spelat?

Jag kommer att tala för min egen räkning. Jag vill inte tala på uppdrag av den syriska befolkningen. Det finns olika åsikter i frågan. USA har från början haft en mycket tydlig ståndpunkt. De vill ha en slags Jemen-lösning. Med andra ord skulle de föredra att Bashar al-Assad lämnade makten, men att samma system bibehålls på plats. Detta var en av lärdomarna från det irakiska nederlaget efter den militära invasionen 2003. Detta har varit den huvudsakliga positionen av USA sedan början. De vill ha begränsad förändring.

Detta har varit positionen för USA i alla revolutionära processer, begränsande av varje form av radikala förändringar, bibehålla regimer som de är, kanske hugga huvudet av regimen, men istället släppa in det Muslimska brödraskapet. Detta är vad vi hade för ett tag sedan i Egypten - militären med Muslimska brödraskapet, innan kuppen av Sissi i juli 2013 efter massiva protester. I Tunis har vi detta för närvarande. Detta är vad de har gjort i Jemen under 2011/2012 och detta är vad de ville göra i Syrien. De ville få Syriens nationella råd - koalitionen som domineras av Muslimska brödraskapet - att komma överens med Assad-regimen. Idag säger även amerikanska tjänstemän att de kanske ser att Bashar Al-Assad kan spela en roll i en övergång, men det är klart att USA inte vill ha någon form av radikala förändringar i regionen, inklusive Syrien.

Varför tror du att de inte vill ha någon radikal förändring?

USA vill bevara en imperialistisk status quo i regionen. Detta innebär frånvaro av hot mot Israel. Detta innebär frånvaro av hot mot Gulf-monarkierna. Detta är också den uppgörelse som har gjorts med Iran. Enligt USA:s åsikt kan Iran spela en roll för att stabilisera regionen, och vi kan se att i dag finns det en typ av uppgörelse mellan USA och Iran när det gäller den islamiska staten (IS) i Irak. Iran hjälper irakiska sekteristiska miliser med att bekämpa den islamiska staten (IS) på marken, medan USA tar hand om luften. USA och Iran talades också vid på förhand när det gällde Afghanistan 2001 och Irak år 2003.

Alla dessa regionala och internationella aktörer vill ha ett slut på de revolutionära processerna. Självklart kan det finnas motsättningar mellan dessa olika regionala aktörer, men i slutändan, vill USA upprätthålla en imperialistisk status quo i Mellanöstern, bevara sina intressen i regionen. Detta är anledningen till att vi bör motsätta oss alla imperialistiska krafter (USA, Ryssland och andra), och sub-imperialistiska makter (Saudiarabien, Iran, Qatar och Turkiet) eftersom de alla står i motsättning till intressena hos de folkliga klasserna, och inte välja det ena eller det andra, för att vi tror att det är det mindre onda.

USA, relativt sett, har bevittnat en försvagning av sin imperialistiska makt sedan 2003 med nederlag i Irak, och efter den ekonomiska krisen 2008. De revolutionära folkliga uppror, som inleddes under 2010 förändrade den imperialistiska status quo. USA har inte alls, eller mycket svagt stött syriska revolutionärer, inte heller har de försett dem med de vapen som behövs, såsom luftvärnsrobotar som efterfrågas av revolutionärerna i Syrien. All denna propaganda om att de har gett dem vapen är inte sann. Mindre än hundra syrier har utbildats av USA.

Det militära biståndet från Ryssland, Iran och Hizbollah är på en helt annan nivå när det gäller stövlar på marken, vapen, ekonomiskt, politiskt och militärt bistånd, etc. Bara Hizbollah har mellan fyratusen och femtusen soldater i Syrien. Även i de amerikanska regeringsdokumenten sägs att vapnen till de syriska revolutionärerna är inte avsedda för att bekämpa Assad-regimen. Det var för att bekämpa IS eftersom den islamiska staten är en aktör som inte kan stabiliseras eller inte kan förhandlas med om stabiliseringen av regionen. Detta är anledningen till att det finns en vilja hos de olika staterna i regionen att sätta stopp för IS, medan Assad-regimen kan fortfarande vara en aktör som det är rationellt att tala med för USA. De senaste ryska initiativen gentemot internationella imperialistiska aktörer går i denna riktning.

Vi får inte glömma att Assads regim samarbetade under andra Gulfkriget 1991. De samarbetade gällande bombningarna av Irak, särskilt med USA för att så kallat befria Kuwait. Syrien var en del av koalitionen. Syrien deltog under 2001 i kriget mot terrorismen och samarbetade med amerikanska säkerhetstjänsten. År 1976 ingrep Syrien i Libanon för att krossa det palestinska motståndet och de libanesiska nationella rörelserna, en koalition av nationalistiska och vänsterkrafter. Detta skedde med godkännande av USA och även från Israel.

Israel sade att de inte vill se Bashar al-Assads regim falla. De vill att den ska försvagas, men de vill inte se den falla eftersom det sedan 1974 inte har skjutits en enda kula från ockuperade syriska Golanhöjderna. Syrien har förhindrat varje form av motstånd från syrisk mark mot Israel för att befria Golanhöjderna. Ingen har intresse - speciellt inte USA - att se störtandet av Assad-regimen, en försvagning definitivt, men inte störta regimen. USA har spelat sin allmänna roll för att bevara sina intressen, den imperialistiska status quo.

Kan du tala om Israel, dess roll i Mellanöstern och ockupationen av de syriska Golanhöjderna?

Golanhöjderna har ockuperats sedan 1967, dessutom har koloniala bosättningar etablerats. Antalet bosättare är omkring, tror jag, 170.000 i dag på Golanhöjderna. Den israeliska samhället är en kolonial nybyggarstat, vilket är annorlunda än att vara bara en kolonial stat. Till exempel, Algeriet var en kolonial nybyggarstat. Det fanns en miljon människor från Frankrike som fördes till Algeriet. De gynnades av förtrycket av ursprungsbefolkningen precis som Australien och USA var koloniala bosättarstater. Skillnaden med en kolonial nybyggarstat är att den inte nödvändigtvis har som slutmål att utnyttja ursprungsbefolkningen som den koloniala staten, men en kolonial nybyggarstat sätter också stopp för den inhemska befolkningen. Detta är vad som hände i USA och Australien, och i många perspektiv, men inte helt, i Palestina med tvångsförflyttningar av befolkningen 1948 av 800.000 palestinier.

Israel har spelat rollen som ett verktyg för den amerikanska imperialismen sedan 1956 i regionen. Detta innebär att det ingriper i olika länder i regionen för att angripa progressiva aktörer. Israel är en kolonial, rasistisk apartheidstat som har förtryckt palestinierna i mer än sextio år. Varje form av lösning i Mellanöstern måste hitta en lösning även för befrielsen av palestinierna, definitivt. Sättet att befria det palestinska folket är att stödja upproren i regionen eftersom vägen till befrielsen av Palestina är vägen till befrielsen av Damaskus, Saudiarabien, etc.

Alla dessa regimer har inga intressen av palestinierna och har ett intresse av att krossa det palestinska folket, därför att det bär på revolutionär energi. Detta såg vi under Svarta september i Jordanien (då palestinska organisationer och vänsterorganisationer försökte störta regimen), i Libanon 1976, i embargot mot Gazaremsan (biträdd av den egyptiska regimen i åratal) eller i Syrien och på andra håll. Så Israel är en del av denna imperialistiska status quo att tjäna amerikanska och västerländska intressen och direkt eller indirekt allierad med de gamla regimerna i regionen för att bevara status quo. Det är därför jag säger att befrielsen av det palestinska folket går igenom störtandet av alla regimer i regionen, inklusive Iran och Turkiet.

När det gäller en lösning på den palestinska frågan, är jag positiv till en demokratisk sekulär socialistisk binationell stat för Palestina där alla ska betraktas som medborgare oavsett religion, etnicitet, vad som helst. Naturligtvis bör det finnas en social fördelning till förmån för det palestinska folket som har berövats sin mark, sina hus, etc. Rätten till återvändande skall beviljas alla palestinska flyktingar. Det måste också vara en fullständig avveckling av den nuvarande israeliska koloniala och rasistiska apartheid-staten. I den nya staten bör israeliska judar erkännas som ett folk och de bör ha rätt att stanna i Palestina. För närvarande är Israel fortfarande en kontrarevolutionär aktör, och som vi kan se, det är verkligen berett att stödja varje form av diktatur och har varit emot dessa uppror.

Avigdor Lieberman, som var den israeliske utrikesministern vid den tiden, sa något verkligen sant i början av den revolutionära processen i regionen. Han sade att det största hotet mot Israel var dessa uppror i Egypten och Tunisien med flera länder. De är ett mycket större hot än den islamiska republiken Iran. Detta är 100% sant eftersom det vi såg var nya demonstrationer av det palestinska folket som gick till gränserna mot Palestina i de olika arabländerna för att ansluta till upproret. Detta hände i Libanon, Syrien, Egypten, Jordanien etc. Den första demonstrationen mot den israeliska ambassaden i Egypten följde på störtandet av Mubarak. Det är sant att dessa uppror är vägen att befria Palestina.

För att komma tillbaka till Golanhöjderna, vad är motivet för Israel att fortsätta att hålla på Golanhöjderna, särskilt eftersom det inte har funnits någon konflikt mellan Syrien och Israel? Varför tror du att de fortsätter att hålla fast vid den markbiten?

Det spelar inte längre en viktig roll. Militärt sett är det en fördel för dem. Idag är detta mindre viktigt. Det finns en hel del vatten som används av israelerna till deras egen fördel. Ännu viktigare, jag tror att det är ett sätt att byta en del fred mot land med Syrien i framtiden. Även om vi ser mindre och mindre av möjligheten att Golan går tillbaka till Syrien. Det finns en ny lag som säger att varje form av avtal att ge tillbaka Golan till Syrien måste gå igenom en folkomröstning. Det kommer att bli mycket svårt att se Golan återvända till Syrien, särskilt med situationen i Syrien. Faktiskt, sade den syriska regimen ganska ofta, "Om du ger oss tillbaka Golan, så är vi redo att sluta fred om den palestinska frågan. Ni får hantera det."

Fortsättning följer med ett fjärde och sista avsnitt


Bloggar om politik, syrien  Intressant


Inga kommentarer: