torsdag 8 oktober 2015

Virrig är jag av frågor

...och halsen är fan så torr
Rönnbär, Kulladal  Foto: Ronny Åkerberg

Eller inte. Åtminstone är hösten på gång. Det påminner om åldrandet, men också om det stora kretslopp som vi alla ingår i. Vi kommer inte att finnas till för evigt, men vi dör för att nytt liv ska spira.

Vill jag leva för evigt? Om man hade fått behålla någorlunda kroppslig och mental vigör så kanske det hade varit intressant. Åtminstone en tid. Eller så tröttnar man efter ett tag, likt en Baron von Munchhausen. Om jag minns rätt blev han till slut less på det hela för att han aldrig fick åldras tillsammans med någon.

Men om alla människor fick leva för evigt på jorden? Det kanske hade gått om man hade begränsat befolkningsmängden och låtit bli att skaffa barn. Men vad ska man då leva för?

Det är nog bäst som sker. Ett evigt liv efter döden tror jag inte heller på. Han har gått bort, säger folk. Nej, tänker jag, vi går ingenstans. Inte ens till de döda. Däremot är man borta när man har dött, som jag ser det. 

Jag är glad för mitt inre liv. Det kan inte reduceras till fysiologiska processer. Däremot äger det rum i min hjärna, i min kropp. Kan inte äga rum någon annanstans. När min kropp upphör att fungera och leva, då upphör också mitt medvetande. 

Nå, öster börjar i väster
och söder slutar i norr,
virrig är jag av frågor
och halsen är fan så torr...
(Ferlin)

Sådan poesi gillade jag i min gröna ungdom. Vissa frågor har jag slutat att fundera så mycket över, men andra kvarstår. En sådan är kanske denna:

En luffare är jag - vad mera,
jag kunde ju vara en präst,
jag kunde ju vara en brukspatron
en bonde eller en häst...

Våra hjärnor är produkten av en evolution på planeten jorden som pågått under hundratals miljoner år. Av en växelverkan mellan levande varelser och den omgivande miljön.

Människans hjärna har blivit så avancerad att den kan ställa frågan om meningen med det hela. Kanske en meningslös fråga. Om hundra år vet ingen vem jag var. Meningen får vi nog skapa själva och försöka göra så gott vi kan tillsammans med andra i den tid vi lever.

För övrigt så har min spis gått sönder, åtminstone ugnen. Detta måste jag göra något åt. En nog så viktig fråga som filosofiska spörsmål. Får i varje fall vissa konsekvenser för min matlagning.


Bloggar om höst, människan  Intressant


Inga kommentarer: