måndag 2 november 2015

Filosofi i Ystads gränder

...ungdomens sökande våndor
Per Helsas gård, Ystad  Foto: Ronny Åkerberg

En period i mitt unga liv, när jag blivit politiskt och socialt uppväckt, försökte jag plöja så mycket politisk, historisk och filosofisk litteratur som det bara var möjligt på dygnets 24 timmar. Nattliga diskussioner med likasinnade sökare och vandringar i Ystads gränder hjälpte också till.

Existentialismen, med namn som Sartre och Camus (samt icke att förglömma, Simone de Beauvoir, som jag aldrig läste), var starkt på tapeten under en tid. Jag vet inte hur mycket jag förstod under dessa bokbad, men något fastnade och en del tyckte jag mig kunna identifiera mig med.

Jag kunde känna sympati inför denna känsla av förvirring inför vad som verkade vara en meningslös och absurd värld. Denna obehagliga känsla av att existera utan mening och syfte. Vill minnas att jag också läste Sartres roman Äcklet där huvudpersonen upplever tillvaron som något som inte hör ihop med honom själv och framkallar en känsla av äckel.

Sartre menade att någon mening med tillvaron fanns inte före människans existens utan behövde skapas efteråt. Det innebär också att vi är dömda till frihet och att det är våra val som avgör vad som blir meningsfullt.

Det ligger egentligen ett livsbejakande synsätt i detta. Ångesten kommer av insikten att livet är något som vi själva måste ta hand om och styra.

Jag skulle vilja gå tillbaka och läsa om en del av dessa skrifter och romaner för att se hur jag upplever dem idag. Hur stor frihet har vi att skapa våra liv? För att inte tala om i vilken mån vi kan omskapa samhället? Och är det sant att vi är helt utelämnade åt godtycket och våra egna val?

I dag vet vi mer om människan som biologisk och social varelse, liksom vi har en större kunskap om de däggdjur vi är besläktade med. Moral och medkänsla finns där, vi är inte helt utan vägvisare i tillvaron. Kanske kan dämpa ångesten.

Och hur är det med samhällsförändringar? De sker inte utan människor som handlande subjekt, men samtidigt kan vi inte lyfta oss i håret. Det samhälle som vi föds in i sätter gränser för vad som är möjligt. Men när detta är sagt så måste ändå en stor frihet finnas...

Återkommer när och om jag ger mig i kast med detta projekt.


Bloggar om politik, filosofi  Intressant


Inga kommentarer: