onsdag 2 december 2015

Den globala flyktingkrisen och EU:s kris

...ett permanent tillstånd av geopolitiskt kaos
Den kapitalistiska globaliseringens nya internationella världsordning skapar de stora flyktingströmmarna

Inte sedan andra världskriget har vi sett så stora riskabla och dödliga befolkningsförskjutningar som tvingar många människor att utstå omänskliga förhållanden och levnadsvillkor.

Detta är verkligen en tragedi som exponerar den kapitalistiska globaliseringens nya internationell världsordning. Bevisen finns i volymen av de stora migrationsströmmarna.

Idag fokuseras uppmärksamheten på krigsflyktingar från Mellanöstern. Men det finns många andra militära konflikter, särskilt i Afrika, som alla ger upphov till fördrivna befolkningsgrupper. För inte så länge sedan var det miljontals offer för klimatförändringar i Asien, som var i fokus för medias uppmärksamhet. Under 2010 och 2011 blev mer än 42 miljoner människor fördrivna i Asien och Stillahavsområdet.

I krigets helvete i Syrien

Siffran inkluderar människor som fördrivits av stormar, översvämningar, extrema temperaturer, torka och stigande havsnivåer. Några återvände till sina hem. Många blev migranter, oftast inom det egna landet, men också över nationsgränserna.

Så kallad "ekonomisk migration" är också "tvingande". De härrör från nyliberalismens och våldsregimers övergrepp och upplösning av den sociala strukturen, en process som understöds av västmakterna. Så dessa migreringar är också politiska.

Migration har en historia. Fram till nu har vi levt med en hopplös migration, förkroppsligad av den filippinska lärare som i hemlighet var piga i Italien. Idag upplever vi migreringar för att överleva.

Döden i Medelhavet

Även om många européer ännu inte har nått så långt, är länder som Spanien och Grekland tecken på att verkliga migrationsströmmar åter har blivit tidstypiska. Ungdomar lämnar dessa länder eftersom deras framtid har helt gått i stå. Denna situation har vi inte sett på årtionden.

Det byggs tusentals kilometer av gränsstängsel. Detta händer inte bara i Europa. Det händer också i Israel, där man bortser från palestiniernas rättighet till sin mark. Det sker för mexikanerna på gränsen mellan USA och Mexiko, där staten är sönderfallande och förvandlas till en narkotikastat, och det ökade våldet och mord på kvinnor bidrar till befolkningens flykt.

Det finns således många olika orsaker till den explosiva ökningen av migration: pågående krig, klimatkrisen, förstörelsen av den sociala strukturen, nedbrytningen av nationalstater, uppkomsten av obegränsat våld; även förstörelsen av jorden, en kollaps av fiskbestånden, monopolisering av böndernas jord, marginaliseras de fattiga i städerna, fördrivningen av människor från sina områden för att främja multinationella bolags vinster...

Flyktingar anländer till Aten

Alla de nämnda speciella skälen har ett gemensamt ursprung: den kapitalistiska globaliseringens dominans ger upphov till en tidigare okänd situation. Ett permanent tillstånd av geopolitiskt kaos, som tillsammans med arvet från tidigare nederlag gör, att den hårda kärnan av de globaliserade borgarskapen för en våldsam envägs-klasskamp. Denna kontrarevolution utan revolution banar väg för alla typer av grymhet. Det är en hård konkurrens mellan gamla och nya imperialismer, subimperialismer och andra regionala makter i Mellanöstern, Iran och Saudiarabien. Det är permanent krig som svar på en permanent instabilitet.

Befolkningen betalar ett förskräckligt stort pris för detta världskaos. I sin tur, visar "flyktingkrisen" dagligen det europeiska projektets misslyckande. Nyligen ville Eurogruppen (19 länder av de 28 som bildar unionen) sätta Grekland under administration. Man införde sin egen lag på bekostnad av institutionerna i hjärtat av EU: kommissionen och rådet. När syrierna tas emot idag agerar varje land för sig. 26 europeiska länder har ett Schengenavtalet. Det var tänkt att vara fri rörlighet för personer mellan dessa länder. Nu stängs de nationella gränserna. Det händer inte bara i Östeuropa utan även mellan Frankrike och Italien. Nationella gränser stängs, även i mitten av Schengenområdet för "fri rörlighet".

I vissa länder, särskilt i Tyskland, har det mobiliserats stora civila solidaritetsrörelser för att ta emot flyktingarna. I andra länder, särskilt Ungern, går främlingsfientlighet och rasism framåt och extremhögern har vuxit. EU existerar, men den europeiska integrationen har misslyckats. Den antidemokratiska processen för att etablera EU har inte främjat en europeisk medborgarskapsidentitet. Man kunde ha hoppats att en gemensam, solidarisk identitet skulle växa underifrån, inom ramen för Europeiska Sociala Forumet eller demonstrationer mot arbetslöshet och osäkerhet, men denna dynamik misslyckades.

Flyktingar vid Makedoniens gräns

Den toppstyrda processen att bygga EU grundades på två projekt: • den inre marknaden, som visar hur maktlös den är i kristider, och • Europa som en maktfaktor som kan spela en roll i motsats till USA - och så småningom Kina.

Men europeiska imperialismen är impotent. De franska och brittiska militärbudgetarna baseras på åtstramning. Tyskland är en ekonomisk jätte, men fortfarande en militär dvärg. Hur kan man skilja ut sig på den internationella scenen när man inte ens kan svara på de utmaningar som Putin har påbörjat vid sin egen dörr?

Om man vill hantera källan till "migrationskrisen" måste man ta itu med globaliseringen. För att ta itu med källan till den "europeiska krisen" måste man uppfinna en ny grund för ett Europa som är öppet för folket i öster och söder, och man ska börja med Medelhavet. Detta perspektiv är avgörande för oss att tillhandahålla en långsiktig insats och inte låta oss luras av våra ledares vilseledande uttalanden när de påstår sig bygga på humanism.

Flyktingar på väg genom Danmark

Den civila mobiliseringen i Tyskland visar äkta solidaritet. Men ledarna för Tyskland agerar helt cyniskt: för dem är arbetslösheten för låg. De hoppas att landet kommer att få del av en arbetskraft som är välutbildad och kunnig, men också desperat, och därför redo att acceptera alla typer av arbete.

Svaret från europeiska stater är ganska ofta mer militär än humanitärt. De kallar det "kampen mot människosmugglarna." Men i stället för att öppna lagliga och säkra vägar för invandring, gett grönt ljus för att utföra väpnade operationer mot båtar som transporterar flyktingar. Frankrike använder flyktingtragedi för att motivera en utvidgning av dess luftburna angreppszon från Irak till Syrien. I ett växande antal EU-länder mobiliseras soldater tillsammans med polisen för att hantera de "främmande" populationerna.

Det finns en stark trend, som vi är väl förtrogna med i Frankrike, där militären patrullerar mot terroristhotet. Många experter menar att denna politik är mycket dyr och ineffektiv. Det är överutnyttjande av resurser, som armén redan har åtagit sig operationer på andra slagfält i Mellanöstern och Afrika. I verkligheten syftar denna trend till att sudda ut gränsen mellan en krigssituation (som är arméns arbete) och en fredssituation (som polisarbete). Det leder till en befolkning vänjs vid ett slags permanent undantagstillstånd. Flyktingkrisen utnyttjas för samma ändamål.

Refugees welcome i Malmö

Om vi ska kunna försvara flyktingar bättre, har vi behov av att antikrigsrörelsen återuppstår och vi har behov av att intensifiera kampen mot främlingsfientlighet och alla former av rasism. Denna uppgift kommer vid en tidpunkt då extremhögern rider på vågen av sig-själv-nog-attityder. I Frankrike får Nationella fronten ökat stöd. Dessutom ser vi fascistliknande tillstånd nära porten till Europa (i Turkiet), och även inom EU (i Ungern). Det är helt logiskt att den kapitalistiska globaliseringens destruktiva brutalitet i sig skapar förutsättningar för framväxten av nya former av fascism.

"Flyktingkrisen" är således en tragisk aspekt av den övergripande krisen, framprovocerad av den kapitalistiska globaliseringen. Ändå krävs det att vi bidrar med en noggrann analys, vilket i sin tur ger oss ansvar för en större "uppdateringsinsats." Under den senaste tiden har vi ständigt besvarat främlingsfientliga demagoger med statistik som visar att flödet av in- och utvandring i Frankrike har förblivit konstant. Det fortsätter naturligtvis inte längre vara fallet, om regeringens repressiva politiska praktik i "Fort France" fortsätter att avlägsna varje innehåll i rätten till asyl.

Vi står inför en humanitär kris av osedvanlig omfattning; men den radikala vänsterns traditionella "programvara" inte är anpassad till en sådan solidaritetsutmaning. Den har huvudsakligen betraktat den humana nödsituationen som enbart regeringens eller specialiserade föreningars uppgift. Lyckligtvis finns det viktiga undantag, som den märkliga mobiliseringen av Mihands koalitionen i Mindanao, i södra delen av Filippinerna, varifrån vi kan dra en massa lärdomar [se Sally Rousset, The socio-ecological crisis and the climate victims: some lessons from Asia].

Faktum är att vi måste tänka om när det gäller förhållandet mellan det humanitära och politiska. I ett redan avlägset förflutet, skickade vi medicinsk hjälp till befrielserörelser som hade sin egen effektiva och etablerade sjukvård. Idag har den stora majoriteten av fördrivna människor berövats varje form av organisation, med undantag för informella nätverk baserat på ursprung, med hjälp av Internet och mobiltelefoner för att överföra information.

Svaret på de olika humanitära kriserna är ett nyckelområde för en internationalistisk strategi. Den stora majoriteten av flyktingarna är inte i Europa, utan i länderna i Syd, som varken har infrastruktur eller resurser som länderna i norr. Och ledarna i norr bär ett stort ansvar för den nuvarande situationen. Dessutom finns stort antal "internflyktingar", som fortfarande är i sina egna länder. Vissa är till och med kvar där de var, som i fallet med offren för klimatkatastrofer, eftersom de inte har kunnat söka skydd någon annanstans. Inga officiella siffror kommunicerar effektivt problemens omfattning. Det är här som solidariteten mellan nord och syd bör organiseras och stärkas.

Pierre Rousset, som skrivit artikeln, är medlem i ledningen för Fjärde internationalen och särskilt engagerad i solidaritet med Asien. Han är även medlem av NPA i Frankrike.

En översättning från danska Socialistisk Information.




Inga kommentarer: