söndag 24 januari 2016

Att söka stridens hetta

...och lugnet bortom mediabruset

Den senaste tidens reaktioner från gräsrötterna mot rötan och skandalerna i Kommunal och övriga fackförenings-rörelsen är sådant som piggar upp mig och ingjuter stridslust. Det är få saker som är så njutbara och eldande som när arbetare står upp för sina intressen och sin organisation (även om allt återstår när det gäller att demokratisera facket). 

Jag får då en glimt av hur det kan bli när all bråte och skit, som nu förmörkar, kastas åt sidan och linjerna i samhället blir klara och tydliga. Är det nåt jag önskar i politiken så är det mera av den sorten. Klass, klass och åter klass (fast nu har det handlar om fel klass länge).

I grund och botten är det ju den borgerliga klasspolitiken, den egoistiska ekonomiska politiken, styrd av nyliberal agenda, som har förgiftat det politiska klimatet i vårt land och i hela världen. Där har vi också det som skapat den mylla ur vilken Sverigedemokraterna kunnat växa och slå blå dunster i ögonen på vanligt folk. Sådant kan bara mötas av klasspolitik underifrån.

Det är där lösningarna finns. När arbetare, oavsett ursprung, sätter sig i rörelse och organiserar sig kring sina intressen - det är då som såväl det politiska etablissemangets som sverigedemokraternas karaktär av klassamhällets försvarare kan bli synligt för fler människor.

Då kan frågor om arbete, värdiga arbetsvillkor, bostäder, gemensam välfärd, ett jämlikt och hållbart samhälle komma i förgrunden och arbetarintressena utgöra grunden för strävandena.

En annan sak som jag önskar mera av är internationell solidaritet. Och då menar jag solidariteten med människor som kämpar mot förtrycket i sina hemländer. I centrum för detta borde Syrien stå. Det gör det inte och det är en skam för vänstern.

Det är till och med så att delar av vänstern direkt stöder den folkmördande diktaturen med Bashar al-Assad i spetsen. Andra vänder bara ryggen till. En skrämmande hållning. Bland syrierna finns kämpande människor och organisationer; hjälporganisationer, människorättsorganisationer, en demokratisk opposition, en vänster, civil organisering i befriade områden, väpnade grupper som slåss för en sekulär demokratisk stat osv. 

Det finns inga ursäkter för ett otillräckligt solidaritetsarbete med kampen i Syrien. Att förstå Syrien.

Dock, allt engagemang måste gå i vågor. Särskilt på den individuella nivån. Nu tar jag en bloggfri vecka och försöker stänga av mediabruset så gott det går för att ladda batterierna för kommande strider. Bara njuta av blommorna i mitt fönster vid frukostbordet... (kanske inte bara det)




Inga kommentarer: