lördag 2 januari 2016

Det finns inget mystiskt med IS

...Gilbert Achcar om Islamiska Staten
Gilbert Achcar, Professor of Development Studies and International Relations at the School of Oriental and African Studies of the University of London

"Det finns inget mystiskt med den så kallade islamiska staten... Det är för närvarande, kanske det mest studerade och utforskade fenomenet över hela världen", säger Gilbert Achcar.

Professor Gilbert Achcar var här om dagen intervjuad i The News On Sunday. De ställde frågan: 

The News On Sunday: En hel del myter omger den islamiska staten eller Daesh. Konspirationsteoretiker presenterar den som en imperialistisk trojansk häst. Andra ser den som ett saudiskt instrument. Alla seriösa analytiker påpekar dock länkarna med Irakkriget. Några av dem betonar Assad-regimens roll för att underlätta framväxten av Daesh. Vad är din åsikt om mysteriet kring den islamiska staten och dess tvivelaktiga länkar till så olika krafter?

Gilbert Achcar:  Den så kallade islamiska staten är, först och främst, en fortsättning av al-Qaida i Irak. Man kan enkelt spåra al-Qaidas ursprung till det saudiska kungadömet, naturligtvis. Ni minns att femton av de nitton självmordsbombarna 9/11 2001 var saudiska medborgare. Men detta betyder inte att det saudiska kungadömet planerade och genomförde dådet. Historien är välkänd: när han deltog i kampen mot den sovjetiska ockupationen av Afghanistan, stöddes bin Ladin - ättling till en förmögen saudisk familj - av det saudiska kungariket, liksom av CIA och pakistanska ISI. Han vände sig mot kungariket 1990 på grund av USA:s militära ingripande mot Saddam Husseins Irak. Han motsatte sig det saudiska kungadömets beslut att välkomna amerikanska trupper på sin mark, och blev sedan en svuren fiende till den saudiska kungafamiljen, medan al-Qaida skiftade från att vara antisovjetisk till att bli en anti-amerikansk organisation.

När USA ockuperade Irak 2003 och bemyndigade pro-iranska shiamuslimska krafter såsom Högsta rådet för den islamiska revolutionen i Irak och Dawa-partiet, som var Washingtons allierade, ledde detta till en stark förbittring bland sunniaraber. Förbittringen mot den amerikanska ockupationen förvärrades av det faktum att Iran drog nytta av den för att sprida sitt inflytande. Detta banade väg för framväxten av al-Qaida i sunniarabiska regioner.

En samtidig utveckling var intensifiering av al-Qaidas anti-shiitiska ideologi. Antishia-sekterism är en central del av wahhabismen, den officiella ideologin för saudiska kungadömet. I själva verket är al-Qaidas doktrin bara en extrem version av wahhabismen, vänd mot den officiella versionen, som används av den styrande saudiska dynastin. Således, al-Qaida organiserade aktioner mot både den amerikanska ockupationen och mot shia-befolkningen i Irak.

Den ökande närvaron av al-Qaida i Irak utgjorde en stor utmaning för den amerikanska ockupationsmakten eftersom Irak hade invaderats under förevändningen bland annat att hantera just al-Qaida. Bush-administrationen hade hävdat att al-Qaida stöddes av Saddamregimen. Sanningen är dock att det knappast fanns någon verksamhet av al-Qaida i Irak vid tidpunkten för USA:s invasion.

Under USA:s ockupation inte bara framstår al-Qaida som en kraft i Irak, utan det lyckades styra stora delar av landet. Det fick hjälp med expertkunskaper från många tidigare medlemmar av Saddam Husseins säkerhets- och militärapparat. Gemensamt hat mot USA:s ockupation och sekteristisk shia-fientlighet ledde ett stort antal tidigare Saddam-trogna att ansluta sig till al-Qaida.

Organisationen omdöpte sig 2006 till den Islamiska staten i Irak (ISI). Efter det året ändrade USA strategi och började hjälpa sunniarabiska stammar, förse dem med pengar och vapen. När dessa stammar byte till den amerikanska sidan, lyckades ockupationen marginalisera ISI, om än inte besegra den helt.

TNS: Hur kunde den återuppstå om den hade varit nästan besegrad?

GA: Två anmärkningsvärda händelser under 2011 förklarar denna återuppståndelse. Å ena sidan, i slutet av detta år, drog de amerikanska trupperna sig ur Irak efter ett totalt misslyckande, lämnande efter sig ett sönderslitet land, alltmer dominerat av Teheran, Washingtons regionala ärkerival. Fri från det amerikanska förmyndarskapet, hängav sig den Iran-stödda Maliki-regeringen åt sin egen shia-sekteristiska politik, vilket provocerade sunniaraber ännu en gång. Maliki lyckades mycket snabbt riva upp vad USA hade lyckats uppnå under de år som föregick tillbakadragandet. Under 2012 genomförde Iraks sunniaraber fredliga massaktioner i en imponerande skala. Men Maliki-regeringen vägrade medge några skäl för deras krav. Detta skapade grunden för ISI:s återuppståndelse i Irak.

Å andra sidan, i slutet av 2011 hade upproret i Syrien började förvandlas till ett väpnat motstånd, när ökande avhopp från den syriska armén gav möjlighet att motstå Assad-regimens ökande repression. År 2012 hade Syrien störtats ner i ett inbördeskrig. För att utnyttja detta tillfälle gick resterna av ISI in i Syrien och skapade en syrisk gren av al-Qaida, Nusra Fronten, splittrade senare den för att skapa Islamiska staten i Irak och Syrien (ISIS, eller Daesh på arabiska), som senare blev "islamiska staten". En viktig faktor i denna process är det faktum att den syriska regimen underlättade al-Qaidas etablering i Syrien efter att ha underlättat infiltrationen av al-Qaidas militanter in i Irak under de första åren av den amerikanska ockupationen.

TNS: Hur kommer det sig att al-Qaida fick en hjälpande hand av en "sekulär" regim, allierad med Iran?

GA: Assad-regimen hade del i misslyckandet med USA:s ockupation. Den kände sig hotad av "regimskifte" i Irak, desto mer som både Irak och Syrien styrdes av Baathpartiet, om än av inbördes fientliga riktningar. Assad-regimen hade också behov av att visa att det enda alternativet till diktaturen var jihadism och kaos. Detta är anledningen till att den bidrog till att göra al-Qaida möjligt i Irak. Den tvingades dock att avstå från denna policy efter påtryckningar från Bagdad och Teheran från och med 2007. Den syriska underrättelsetjänsten bibehöll dock en närvaro inom al-Qaida. Den syriska regimen lät al-Qaida gå in i Syrien för att tjäna ansträngningarna att militarisera vad som startade i mars 2011 som en fredlig resning.

Samma logik låg bakom: att visa att det enda alternativet till diktatur är jihadism. För detta ändamål lät Assad-regimen inte bara al-Qaida komma in i Syrien, utan den släppte också ut ett antal jihadistiska militanter från fängelse under hösten 2011. Under sommaren 2014 genomförde ISIS eller Daesh en svepande offensiv från Syrien tillbaka till Irak under utnyttjande av den förbittring som hade byggts upp bland sunni-arabiska stammar.

TNS: Men hur finansierar Islamiska Staten sin militär och administration? Vem finansierar dem?

GA: De är mestadels självfinansierade. De har lyckats kontrollera oljefält från början, att sälja olja till Assad-regimen och turkiska smugglare. De beslagtog också stora mängder pengar i bankerna i erövrade städer. De stöds också av privata givare, främst i Gulfstaterna. Men de förlitar sig inte på utländskt stöd.

I själva verket finns det inget mystiskt med den så kallade Islamiska staten. Hur den växte fram, hur den finansieras och hur den fungerar är allt mycket väl dokumenterat. Det är för närvarande, kanske det mest studerade och utforskade fenomenet över hela världen. Underrättelsetjänster från Moskva till Washington, forskare, vetenskapsmän och en mängd andra aktörer studerar "islamiska staten".

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Hela intervjun går att läsa på engelska här: Nothing mysterious about Islamic State

Achcar får bland annat frågan om inte jihadisternas ideologi är en viktig förklaring? Kan man verkligen skylla allt på väst? frågar intervjuaren. Achcar svarar att det finns många orsaker, en är vänsterns misslyckande att bygga broar till muslimska ungdomar och leda deras sociala kamp.
Men det är inte en fråga om ideologi, fanatiska reaktionära idéer har alltid funnits, frågan är varför vi just nu bevittnar deras expansion i motsatta former, dels islamisk fundamentalism och dels antimuslimsk rasism? I själva verket kan dessa uttryck för djupa sociala frustrationer inte skiljas från nedmonteringen av välfärdsstaten, ökningen av arbetslösheten och den ökande otryggheten i livet formad av den nyliberala politiken, säger Achcar.

Gilbert Achar säger också, när det gäller situationen i Syrien, att framsteg inte är möjliga utan att Assad avgår. Han förklarar också sin syn på de arabiska revolutionerna och menar att de måste ses i ett längre perspektiv. Så länge de underliggande frågorna om fattigdom och förtryck inte är lösta kommer konflikterna i Mellanöstern och Nordafrika att återkomma.


Bloggar om politik, syrien  Intressant



Inga kommentarer: