måndag 1 februari 2016

Bondestenålder i Skåne

...sextusen år i samma spår
Rekonstruktion av långhus från bondestenålder Skånes djurpark. Foto: Wikipedia

Ungefär 4 000 f Kr sker en av de största samhälls-förändringarna i den skånska och svenska historien, nämligen övergången till jordbrukssamhälle. I Skåne drar befolkningen sig från kusterna in mot de bördiga slättområden där den sen fortsätter att koncentreras nästan fram till våra dagar. Den tidiga bonde-stenåldern för också med sig byggandet av de mäktiga megalitgravar som man fortfarande kan se spåren av i Skånes jordbruksområden.

Det har spekulerats och diskuterats mycket om jordbrukets införande berodde på invandring eller kulturpåverkan. Själv lutar jag åt att det kan vara både ock. Jag tror inte heller just jordbrukets roll ska överdrivas, under väldigt lång tid var det hållandet av boskap (får, getter, svin och nötboskap) som spelade huvudrollen och odlandet kom i andra hand. Jagande, fiskande och samlande var fortsatt viktiga komplement. En anledning till att många lämnade kusterna kan ha varit en nedgång i tillgången på skaldjur. 

Man kan också se att det långt fram under bondestenåldern skedde en återgång till jägare/fiskare/samlar-samhälle inom vissa områden i Sverige. När tillgången på säl och annan föda från havet ökade lämnade delar av befolkningen livet som bönder och slog sig ner vid havet. Se gropkeramiska kulturen.

Kartan med Skånes megalitgravar visar tydligt mönstret för bosättningarna under bondestenålder, ett mönster som skulle komma att bli bestående under lång tid framöver. Bild från Skansjö: Skånes historia.

Den första delen av bondestenåldern, neolitikum, räknas till den så kallade trattbägarkulturen.

Det jordbruk som fanns hade karaktären av svedjebruk, man gödslade inte marken utan brände ner skogen (som på så vis fick fungera som gödsel). Det var mera som ett hackbruk (man hade inga plogar) och en slags trädgårdsodling som flyttade runt inom ett område när näringen tog slut i marken. En del av marken fick ligga i träda, en del användes som betesmark och en del användes till odlingen. När årdret, en enkel plog, kom i bruk ökade odlingens betydelse.

Det här gjorde att även de små byarna av både långhus och hyddor inte var permanenta utan flyttade runt inom ett visst revir.

Den 5 500 år gamla Havängsdösen. Foto: Ronny Åkerberg

Trattbägarkulturens dominerande gravar var megalitgravarna, stenkammargravar i form av dösar och gånggrifter. Det handlar om monumentala gravar som byggdes upp av flera ton tunga stenblock och ursprungligen var inbyggda i högar. 

Megalitgravarna kan ha fungerat som både begravningsplatser och som platser för offerceremonier. Dessutom kan de ha varit en slags revirmarkeringar för en byggd med flera omkringflyttande boplatser. Lista över Skånes megalitgravar. Min tanke är att besöka ett antal av dessa och dokumentera på bloggen.

Unik kultplats i Skåne. Illustration av hur Döserygg kan ha sett ut

På sina håll utvecklades platser med megalitgravar till hela komplex med gravar, palissader och processions-vägar. En sådan har man funnit vid Döserygg norr om Trelleborg. 

Under 2000-talet f Kr uppkommer den så kallade stridsyxekulturen i Skåne i samma områden som trattbägarkulturen. Vissa forskare sätter denna i samband med en invasion av indoeuropeisk befolkning. Stridsyxekulturens gravar var under flat mark.

Från slutet av bondestenåldern finner man skickligt framställda flintdolkar, men även begynnande import av metallföremål. Den odlade bygden expanderar över större områden och gravskicket utgörs av hällkistor. 1 800 f Kr övergår stenåldern i det vi kallar bronsålder.

Läs också Röda Malmö: Jägarstenålder i Skåne



Bloggar om historia, kultur  Intressant


Inga kommentarer: